Paradoxer när Air fyller luften

Jag skriver på slutet av det som kanske är en bok. Kan det kallas för bok om den inte blivit utgiven, inbunden eller i alla fall hophäftad och såld på pocketrean för 39,50? När den bara är tryckfärg på papper? Jag vågar inte riktigt kalla den för det eftersom jag har hört att gudarna straffar hybris och jag vill inte utsätta mig för deras vrede. Kanske förminskar jag mig själv när jag gör så, men jag vågar inte riskera någonting. Så jag skriver och kallar det ord på papper och hoppas att jag kan ge det ett nytt namn någon gång.

Ett program om El Nino på teve, fiskstim till toner av nåt känt popband, tankar om paradoxer som virvlar i huvudet. Torka på ena sidan jorden, översvämning på den andra. Saknad, men insikt om att saker inte ska återuppstå. Ensamhet, men en känsla av fulländning när jag inte talar med någon.

Snart kommer det kanske hända något. Snart kanske jag kommer ur ett vacuum som denna sommaren fört med sig. Snart kommer kanske händelser i mitt liv innefatta något annat än blodkaos (inte mitt blod numera) och jobb. Jag ser fram emot det. För jag vet att det kommer något bättre.

Like time, there's always time

On my mind
So pass me by, I'll be fine
Just give me time